Ja jag vet att rubriker inte ska innehålla punkter och bläbläblä-ähä!.. Men det skiter jag i. För jag ska prata om..

 

Vänskap..
Vad är det?
JO! Det är det man har istället för flickvän/pojkvän, bara att vänskapen är lättare att hålla i liv, samt håller betydligt längre. Den är med andra ord inte lika krävande som ett förhållande, för att hållas vid liv då alltså. Med tanke på att man Oftast slipper oro så som otrohet, svek och graviditeter.. (även om sånt kan förekomma vänner emellan, såklart också hehe).
Men det betyder INTE att det är en dans på rosor för det.

En vän för Mig, är någon jag kan vända mig till när livet är piss, när jag är så ledsen att jag tror jag ska dö. Det är då man får en arm att stötta sig emot, en kram eller ett gott skratt. Skratt är också A och O i ett vänskaps-förhållande. Men minst lika viktigt är tillit.

Så om man har en vän, alla tänker vi ju säkert på någon som symboliserar det.
Är denne någon som gör dig glad? Någon du saknar efter en viss tid? Någon som peppar dig åt rätt håll när du inte vet varken ut eller in? Någon med goda råd? Någon som förstår(eller i alla fall försöker)? Någon som känner dig utan och innan? Någon Du tycker om att umgås med? Någon du har minnen med? Någon som betyder så förbaskat mycket? Någon som tar fram Dina bästa sidor?

 

Har du en sådan, håll din vän hårt. Även om det låter enkelt, så är det inte många som kan svara ja på alla dessa påståenden. Och även om din vän någongång gör ett felsteg. Se på dig själv, har du aldrig gjort sånt?

 

För jag är så förjävligt jävla trött(japp japp!) på människor som bråkar, sånt händer ju.

Och när man nu bråkar så finns det ALLTID två sidor av historien(ibland tre beroende på antal åskådare och syn/hörsel)... Hur som helst, dessa två sidor är ytterst lika viktiga.
För en syn på ett bråk för en inblandad, är inte bara "så här är det" för "så här är det" symboliserar inte bara just det, utan personens egna iaktagelser, tankar och framförallt Känslor. Och hur ska då person nummer 2 i detta sammanhang kunna veta den andres tolkningar? OKEJ om man var en synsk finsk kärring...
Men, det spelar faktiskt ingen roll hur bra vänner man är, alla bråkar man, och det är så jävla jävligt viktigt att prata med varandra. På en gång, så fort som möjligt. Bäst att ha klart för sig själv att man har synpunkter innan man sprider dom till alla.

För vad blir det då?
Paktbildning. Sådant är bara dumt, för om jag har en åsikt om det här bråket, pratar med någon jag anförtror mig åt så tycker den absolut som jag. Oftast är det då att man själv har en slags "rätt", o med det sagt har man plötsligt fått någon bakom ryggen som trycker på, omedvetet. Och får då Mig att tycka att jag har så mycket rätt att det vore ju fel om jag skulle backa nu.
Ju fler kockar, sämre soppa. Som det så fint heter.

"Ska du bråka, bråka inte med bråket. Bråka med bråkmakerskan."

 

Så, för en direkt dialog med den det gäller. Utgångspunkten behöver inte vara att bli bästa vänner och att allt ska bli frid och fröjd, det viktigaste är att man får en förståelse för varandra. Respekterar varandras känslor och tankar, så man sedan kan sluta lägga så mycket krut på att faktiskt vara irriterad/ledsen/arg eller förvirrad. Ibland blir det inte alltid som man önskar, men då kan man i alla fall gå vidare med vetskapen av att man faktiskt försökte reda ut saker och ting, samt fick allting sagt. Mer kan man faktiskt inte göra.

 

 

//Faya