Tja bloggen!

Jag är singel! Chockade? Jag är väldigt väldigt sådant just nu..
Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig nu, älsklingen vill vara på g för att det har gått för fort fram (därav mitt plötsliga singelliv) så jag är alltså ett med mig själv då. Igen. Jag sa ju att det var för bra för att vara sant? Saker är väl oftast det. Förstår inte hur han kan tvivla på sina känslor Nu, Nu när vi umgåtts som fastklistrade, varit ett. Haft kul (jag i alla fall).

Det är liksom första gången jag känt att jag kan vara jag, utan att behöva sminka mig för att känna mig säker framför min partner, första gången jag kan skratta som jag brukar (hysteriskt och skit fult) utan att bry mig, första gången jag kan stiga upp på morgonen nästan naken utan att skämmas så tidigt inne i ett förhållande, första gången någon blivit godkänd och passat så bra in med alla i min närhet, första gången jag känt så snabbt att jag tycker om någon utan att fundera vidare på det utan att faktumet är att -Det faktiskt känns så.

Så varför ska man skapa problem i onödan? Vi tycker om varann. Men någonstans så möts vi väl inte på mitten då antar jag.

Är också förvirrad över uttrycket "på g" vad förändras egentligen då? Låter mer som om han söker någon slags frihet för ett tag som han inte får om han är med mig, det låter ju as kefft. På g är man när man är intresserad av någon och ska in i ett förhållande, men vi var ju i ett for fuck sake !!!!!! Blir galen snart.

Aha, och för att man har problem eller mår dåligt över något så ska man väl kunna prata om saken. Att ge upp å slänga in handduken låter inte som en bra idé enligt mig. Onödigt, man finns väl för varann? Jag vill finnas för dig, jag pratar gärna med dig och hör hur du mår om det är nåt för jag är mer än villig att vara sån -Den där som gör det för dig. 

Kefft, kefft, kefft och åter kefft.