Nu har jag ju faktiskt en blogg och nu tänker jag nyttja den till max för det är skit skönt att skriva av sig -Speciellt efter något sånt här.

Ändå vet jag inte riktigt vad jag ska säga, hur känner jag? Puff... tom..
Men jag kommer på fötter det vet jag, jag har gått igenom tuffare saker än det här och sånt här gör en bara starkare. Nu har jag lärt mig saker av det här gångna året, vad jag vill ha och vad jag inte vill ha, samt vad jag Inte behöver. Det känns som om jag gått omkring i en bubbla i ett ex antal veckor, grubblat, analyserat, inte varit i ett rum till 100% utan som om tankarna varit på annat håll. Har inte kunnat se helhjärtat på en film för tankarna springer iväg. Kan ha himlans mycket att göra med vad jag fått kastat i ansiktet från någon som skall behandla mig väl. Saker han sagt som han fått förlåtelse för men som ändå stannat kvar i mig och gjort mig osäker paranoid och säkert helt skit jobbig att vara omkring... Ja jag blev nog hon som jag sa att jag aldrig ville bli, det byggt på min osäkerhet. Och är det meningen, varför skulle jag då gå runt och vara osäker?

Det var helt enkelt ingenting som skulle leda till något mer än det här och det får man fan ta. Nu biter jag i det sura äpplet och jag ska snart bli redo att leva för den enda viktiga person i mitt liv -Jag! För när fan handlade allt om mig sist?

Jag ska göra saker jag tycker om, omringa mig av mina favorit människor på jorden, skratta som en tok och leva.
Nu blev det här inlägget lite av en boost för mig själv och vad är egentligen fel med det?

Mitt hjärta bröts i tusen bitar för dagar sen, att sedan mista dig kom inte att bli min värsta skada. Skadan var redan skedd för mig. Mitt förtroende för andra är på noll och nu ska jag bli ännu bättre... Snart!

I'll do this!