Ser ut att bli ännu en någorlunda sömnlös natt för min del, fick nog ihop en timmes sömn för någon timme sen. Men mer än så verkar jag inte få. Antar att min hjärna bearbetar skit som inåt helvete, svårt att "byta samtalsämne med hjärnan" liksom.

Skratta är också svårt, det ligger för nära gråtet. Någon slags koppling, ett litet skratt och jag börjar grina. Oj oj oj så det är synd om mig va? Jag må tycka så.
Ändå har jag fått höra saker om mig själv som jag inte ens visste om mig själv. Jag har tydligen förbjudit min pojkvän (ex nu då) att träffa vänner.. Fattar inte ett dyft? Never ever did! Vad skulle jag vinna på att säga sånt? Alla behöver sina vänner... Idioti.
Känns lite som om jag blivit svartmålad som ett monster och det kan ju bara komma från en källa. Kul  att  du  känner  så.

Ska nog lägga mig och läsa eller nåt, försöka slappna av. Påtal om det så har jag planerat lite grejer för mig själv som ska hjälpa mig med det. Det ska bli awesome!