Vet ni vad? När man var liten, sådär 8 barre eller nåt. Så ville man hitta Prince Charming, gifta sig i en vit paljett klänning och ha en stor bukett rosor i handen och kunna gå problemfritt i 12 cm klackar. Efter bröllopet åkte man förmodligen i häst och vagn till ett rosa palats.. Ja men ni förstår vad jag menar?

Men såhär nu, några år senare(närmare bestämt snart 10 år senare) så känner i alla fall jag att det där scenariot kommer jag aldrig att få uppleva. Inte det att jag inte kommer hitta honom, eller Har hittat honom utan därför att jag fått bilden av att äktenskap är skit. Alla skiljer sig ju ändå? Och så blir man fattig och allt handlar bara om huset, pengarna, vem som äger porslinet (för en vidare diskussion om vilken sida av släkten som gav dem porslinet på bröllopsdagen sisådär 17 år tidigare, för att dela på det är ju omöjligt).
Näj men då nöjer jag mig hellre med att leva tillsammans med någon jag tycker om och trivs med, så skiter man i alla extra krussiduller om att "vi lever det PERFEKTA livet". För att få fram en negativ(en till? tänker ni) i alla fall, en negativ synpunkt så måste jag lägga till att inget liv är perfekt.

Enligt mig, Me myself and I, så är livet perfekt när jag är lycklig. Men om sanningen ska fram, även om jag lever Perfekt (dvs. är lycklig) så är det alltid något eller någon annan som förstör det. Saker händer som man inte kan rå för även om man så JÄVLA gärna vill spola tillbaka tiden så är det omöjligt.
Och att dela med sig av sitt liv till någon annan kan vara jävligt svårt, för hur skulle jag kunna spy ut mig att "Hej just idag mår jag skit, gjorde det igår också, men jag sa ingenting om det för jag ville inte släppa mina bördor över dig." Om sanningen nu ska fram, och detta ska bli ett emo inlägg så måste jag få spy lite nu utan att avslöja för mycket.

"Sånt som hänt i det förflutna förföljer en in i framtiden"

Jag är praktiskt taget livrädd att bli ensam och då är det lättare att leva som om man är Lycklig 24, än att ge någon en anledning att tro något annat och därför lämna en av rädsla för ett grinigt_emo_offer och tankar som dessa: "Om livet bara handlar om dig, tänk på det innan du blandar in mig!"


Och så ett avslut:
"Tyngst är bördan när man bär den själv" tänkvärt.