För jag kan inte påverka dig, dina tankar eller värderingar. Du vill inte ha mig i ditt liv, jag vill gärna finnas i ditt. Jag kan se bortom allt som hänt senaste tiden, helt enkelt radera dess existens. Dra ett sträck över allt utan att behöva säga ditten och datten om vem som gjorde fel hit, eller dit. Men det kan inte du. Kommer du någonsin att kunna det? I don't know.
Och hur mycket jag än önskar att vi kunde skita i det och gå vidare, så kan jag inte vara ensam om att känna så.

Så nu lämnar jag det, och dig. Kanske, hörs vi igen som förr. Kanske inte.

Ska jag behöva hålla dig i handen dygnet runt för att du ska lära dig att prioritera, tänka och agera efter något som anses sunt?
Ska jag behöva bli arg för att du ska förstå att du driver dig själv ner i något slags hål av .. ingenting?
Ska jag behöva vara din jävla morsa bara för att jag råkar bry mig aningen mer än alla andra?

 

 

 

..Varför pissar du på allt som vi pratat miljontals gånger om?

Fyfan vad det är Mycket som blir annorlunda när man flyttar(nu har jag ju aldrig gjort det förut).. Men det är annorlunda.
Såklart är det ju en bit "hem till Märsta" numera, visst visste jag att jag skulle sakna mina vänner och det gör jag. Men hade ingen aning om Hur Mycket jag skulle göra det. Så det är ju lite jobbigt.
Det som suger mest är att man ser tydligt vem eller vilka det är som bryr sig om en på riktigt, så även om det är skit tråkigt att inte kunna ses varje dag för en liten stund eller något sånt. -Så vet man nu sina riktiga vänner.
Jag menar, det är ju en sak att säga att man ska ses och en annan att göra det på riktigt. Sånt sårar.
Klart det är ömsesidigt, jag menar inte att Jag sitter fast här på nåt sätt.. Men ändå, det är ju Min Värld som är annorlunda och mina vänner borde ju finna något intresse i att se den?

Så att komma underfund med att man just nu "sållar bort" vänner är ju fan inge roligt. Meeeen, nödvändigt.

 

Men men, nu ska jag kika bussarna för jag ska ta en fika med Bea! :)

 

 

 

 

Prutt! //Faya